Anders Petersen, Stockholm, den 30 juni, 1995

"He is a true proffessional in his medium, his work is very sensitive and reflects a unique style towards his subjects. I have never worked with an individual that had such a natural ability towards balance, lighting, contrast and all the artistic elements that make a great photographer. He is obviously much more than a photographer. His images almost come to life. This is one characteristic that only a true proffessional can master and understand."

David Noblett, Joplin, June 13, 1996

"There is a vulnerability, a refinement and a intuition in Henriksson that is conveyed clearly by the exhibition. The architectural series, the largest series in the exhibition, features striking shots of geometric shapes, shadows and light. The combination makes for visually stunning pieces."

Rebecca Casey, Oklahoma Gazette, June 2000

Elmia-mässan i april 2003.

Sex fotograferande kamrater åker ner till Jönköping för att gå omkring på mässan. Under någon halvtimmes irrande bland all hårdvara börjar jag undra varför jag egentligen åkte hit .Två av oss retirerar från all produktinfo och hamnar på föreläsningsavdelningen. Ett fullsatt rum med demo av en i fotosammanhang vanlig mjukvara blir snabbt ointressant. På väg därifrån ser Kenneth och jag ett anslag som förkunnar: "Ghost Towns, Örjan Henriksson". Jag drar mig till minnes att jag hört Örjan vid en tidigare Elmia-mässa och att det var bra. Ghost Towns låter spännande så vi går dit. I sedvanlig svensk ordning är det nästan bara platserna längst fram som är lediga så vi slår oss ner och inväntar starten.

Längst fram sitter Örjan koncentrerat avspänd och väntar på att tiden ska bli mogen. Han inleder med att berätta om upprinnelsen till sina bilder från övergivna men ändå bebodda samhällen i södra USA. En person som känner Örjan och hans fotografi ringer och säger: "dit måste du åka för att fotografera - det är inte lätt, men det är dina bilder". Jaha, säger Örjan, börjar förbereda sig och åker sen över.

Dessa "Ghost Towns" är bebodda av personer som av olika skäl valt att ställa sig utanför samhället. Besökare är självklart inte välkomna. För att lyckas komma in och komma därifrån och att i mellantiden bli accepterad krävs en stark vilja, ett stort tålamod och förmodligen lite hjälp från ovan. Örjan hade hjälp av en "guide" men så fort Örjan fått de första trevande acceptanserna från den första personen i stan försvann guiden som ett skott.

Örjans bilder är raka och ärliga och dessutom välgjorda. Man känner att han har fått kontakt med de människor han mött och en del av den känsla han berättar om infinner sig trots att vi sitter tryggt tillbakalutade i en bildvisningslokal. Han presenterar bilderna utan att förhäva sig - ödmjuk, men samtidigt bestämd. Ödmjukt bestämd - kan man vara det? Ja, Örjan kan!

Upplevelsen att vara med om stark kommunikation på olika plan förstärks av att kvinnan brevid mig är döv. Rakt framför henne, med ryggen åt projektionsduken, sitter en man som med tecken förmedlar Örjans berättelse.

Efter att ha sett Örjans bilder och hört honom berätta om Ghost Towns, samt om ett par andra udda miljöer i USA, uppfylls jag av ett inre lugn - det var ju därför jag åkt till Elmia!

Någon månad senare träffar jag Örjan igen. Han har varit jury för en av de tävlingar som varje år anordnas för medlemmar i Sveriges fotoklubbar. Som den proffessionella bildmänniska han är har Örjan tagit till sig våra bilder och förmedlar till oss det som bilderna berättar för honom. Själva tävlandet och vem som fick vilken placering blir då helt ointressant. Att se egna och andras bilder och att höra hur de påverkar en annan människa är mycket starkare belöning än ett diplom eller en plakett.


Göran Zebür